Jag som stjärnpilot?

En annan kul grej som hänt är att jag ska hoppa in som huvudsångare i Star Pilots. Micke, min gamle vapendragare är ju med där som alla som lusläst den här bloggen redan vet.
Han ringde för några dagar sedan och frågade om jag kunde hoppa in på några spelningar som ska göra i Magaluf första veckan i juli. Ska bli riktigt kul.

Jag som gipskatt?

Har fått ett litet knäck via Stagepool imorgon. Mellan 11 och 17 kommer jag vid Odenplan stå utklädd till maffioso och kränga aftonblad med Sopranos första säsong på köpet. Kan bli hur pinsamt som helst. Kom och skratta(och passa på att köpa tidningen om ni inte redan har sopranos, en grymt bra serie)!
DOm vill att jag kopierar stilen från den här reklamfilmen. Vore kul att ta det bokstavligt.

Svenska flaggans dag

Äntligen! Nu är det här! Nationaldagen. Jag kunde knappt sonma igår för att det pirrade så intensivt i magen och när jag vaknade i morse var det med den där mysiga känslan man bara har 6:e juni.
Skämt åsido kommer det nog bli rätt så kul dag. Bror Linus och Morbror Michael kommer på lunch med sprit om några timmar. David kommer också hit när han slutat jobba. Det har väl kanske inte så mycket att göra med nationaldagen, som att lilla Camilla jobbar idag och alla andra är lediga. Sen är det ju årets fotbollsmatch framåt kvällen.

Det är kul när svenskar beklagar sig över att man tydligen är rasist om man viftar med en svensk flagga och vill sjunga nationalsången. Det roliga är ju att dom handlingarna nog inte särskilt rasistiska i sig, men om man som svensk känner en längtan att göra det "chances are pretty good, you´re a racist".
Också kul att folk alltid tar upp Norges 17e maj som exempel.
En gång för alla. NORGE ÄR EN TOTALITÄR SOVJETSTAT SOM TYCKER ATT ALEXANDER RYBAK ÄR DET BÄSTA SOM HÄNT MUSIKEN SEN HEROINET!



Avslutningsvis den bästa dubben ever.






Orginalet är inte helt humorbefriat heller. Att dessa människor klarar att gå på toa själva övergår mitt förstånd. Personliga favoriter är att kungen har svårt att komma ihåg vilket år bröllopet är satt(nästa!)och repliken -det företag han byggt upp själv tillsammans med goda medarbetare, men alla rekord slås nog när Silvia inte kan säga två ord utan att titta på fusklappen som hon HÅLLER I HANDEN!
-Han kommer att bli en utmärkt..........(titt på lapp).........ma..make...






Att min gode vän Jonas, som i alla andra fall fördömer dumhet och är av en tänkande och reflekterande natur, tycker att detta är så fint övergår mitt förstånd.

Tiina Rosenbergs vikarie när hon vabbar

Lite trött idag

Spontanutgång med Jonas, David och Micke igår. Riktigt hög kompisutdelning för mig som vanligtvis träffar dessa herrar var för sig. Först dragshow på Berns, vilket är en konstform jag nog aldrig kommer att kunna omfamna. Fattar inte vitsen. Känns som när barn får uppträda på en vuxenmiddag för att ha något att öva, lite tyst, på medan de äldre super. Det känns liksom hela tiden som att den som uppträder tycker att det är så otroligt bra, medan deras närmaste familj och vänner tycker att dom är gulliga och vi utan relation står och säger: Jaha?
Efter detta styrde vi, på mitt initiativ, kosan mot pub Anchor för att jämna ut med lite billigare öl och hårdare musik.
Verkade som alla hade kul och kvällen var definitivt värd tröttheten idag.

By the way,

André, you're fired.


Känns riktigt naturligt att vara Sveriges svar på Donald Trump.


Petter, vem annars?

Århundradets namedroppande musiksnobb...

Trodde länge att Andres Lokko var ohotad etta på denna befattning,men här har Aftonbladet hittat en kille som verkligen tar upp kampen om att vara musikjournalisternas största "douche".

Detta är en recension som slår alla rekord i alienering av läskrets.




Phoenix

Plats: Siesta, Hässleholm. Publik: 5000. Längd: Klockan säger en timme. Jag tror den inte, utan gissar 10 minuter. Bäst: Spellyckan. Sämst: Att detta var fransosernas enda fest i Sverige. Fråga: Festivalsommaren har just börjat. Blir den bättre än så här?



HÄSSLEHOLM. Un, deux, trois, quatre...

Oh la la!

Fem franska dandys joggar in på scenen i synkroniserat ljusblåaskjortor. Med sig har de – vad jag vågar kalla honom – världens bästa popbatterist. Jag pratar om svensken Thomas Hedlund. Han är ett sylvasst vapen som Napoléon Bonaparte skulle dödat för att ha i sin armé i slaget vid Waterloo.

I kväll utkämpar han slaget om Hässleholm och blod ska utgjutas. Snart märks en röd fläck på hans ben som bara blir större och större för varje låt.

Jag har sett Phoenix tre gånger. Det har varit briljant, men aldrig så här.
Versailles-kvartetten har genom fyra fantastiska skivor samlat på sig tillräckligt med hits för att fylla en jukebox till bredden.
Pärlband av hits.
Smaka på inledningen. ”Lisztomania” – ”Long distance call” – ”Consolation prizes” – ”If I ever feel better”.

Det är som champagne och ostron till sniglarna. När man tänker att de omöjligen kan ha fler hits fyrar de av ”Run run run”, ”Too young” och ”1901”.

På scen får låtarna nya, rockiga kostymer så välskräddade att jag undrar om vännen och designern Hedi Slimane haft en sax med i spelet. Phoenix för ett frigörande oväsen, men hur mycket de än rockar hamnar de alltid något närmare Jacques Dutronc än Stones.

Men allt det där vet ni redan.

Vad bara 5 000 av oss känner till är spelglädjen. Den står att läsa någonstans över örsnibbarna.

De två lätt harmynta gitarristerna Laurent Brancowitz och Christian Mazzalai regerar på varsin flank utrustade med fyra seriekopplade Fender-förstärkare.

Innan konserten är slut har de – åtminstone i sin franska fantasi – legat med alla flickorna i främre raden.


Hedi Slimane, Jacques Dutronc? Någon? Tänkte inte det...

Favoriten är ändå:- Men allt det där vet ni redan...

...och hitparaden förstås.

Denna nya klart lysande stjärna heter Per Magnusson och jag uppmanar alla mina (båda) läsare att maila honom och bara skriva tönt eller dylikt.

Vi ses kanske lite frekventare i fortsättningen. Det är ju inte så att jag är så himla upptagen direkt.


Mvh
Petter